Arnesen
Blues Band

Modern blues med vassa solister.

Varför Arnesen
Blues Band?

Jag (Thomas Arnesen) samlade ihop det här bandet våren -02 för att repa in ett antal låtar med modern bluesform. Mitt eget material och standards, gamla favoriter blandat med nya favoriter. Somliga hårt arrangerade, andra lösare och traditionstrogna.

Jag kände ett behov av att repetera och göra ett ambitiöst musikaliskt arbete med en fast ensemble som kunde få utvecklas till en enhet inom bluesmusikens ganska strama form.

Det här bandet har en kuslig förmåga att svänga i allt från shuffel till afro-cuban. I och med musikens bredd går det att tillföra ett extra ackord här och var, utan att blues-botten försvinner.

Blues har, med sin traditionella 12 och 8 takters form, för mig alltid varit en "ur-musik" som ligger 
i botten av mycket av musikupplevelsen över huvud taget. En självklar form som är utmanande att 
sätta personlig prägel på och utveckla inom sina givna, stränga lagar.

Boka bandet

+46(0)707 716 486

Kontakt: Thomas Arnesen

Vanliga frågor

Går bandet att boka för privata spelningar och bröllop?

Endast om de som bokar känner till vilken typ av musik vi spelar och vet att det är den musiken de vill höra.

Hur mycket kommer det att kosta?

Det beror på många olika omständighet. Exempelvis vad vi behöver ta med oss, hur långt vi behöver resa etc. Kontakta oss så reder vi ut det tillsammans.

Press

Pressrelease

Ladda ner genom att klicka på ikonen till vänster.

Pressbilder

Klicka på en bild här nedanför. Upplys alltid om namnet på fotografen då du använder någon av bilderna.

Vanliga frågor

Vem kontaktar jag angående intervju?

Thomas Arnesen; 
info@arnesen.se eller 0707 - 716 486

Konsertinfo

Rider

Ladda ner genom att klicka på ikonen till vänster.

Stage plan

Ladda ner genom att klicka på ikonen till vänster.

Vanliga frågor

Vad är en rider?

Det är en lista på den utrustning och de instrument arrangören behöver tillhandahålla för att vi ska kunna genomföra spelningen.

Måste jag följa Rider och Stage Plan?

Hur viktig är spelningen för dig?

Hur gör jag om jag inte lyckas ordna det som behövs?

Kontakta oss så försöker vi lösa det tillsammans.
Thomas Arnesen; info@arnesen.se eller 0707 – 716 486

Vad är en Stage Plan?

Det är en karta över hur vi behöver ha våra instrument m.m. placerade på scen för att kunna genomföra spelningen.

Är allt viktigt?

Ja, men det finns fler lösningar på placeringar än de som finns med på denna Stage Plan. Kontakta oss om du undrar över något.

Referenser

Förutom i Skandinavien har vi spelat på festivaler i Spanien, Österrike och Rumänien.

Spelningar vi minns

Min hemstad Uppsala har länge varit en musikalisk kulturmetropol i Sverige. Det här tack vare två lysande förmågor: Björn Carlsten och Katalin Varga. Bröderna Carlsten drev ”Rackis”. En pub där, förutom lokala band, man kunde lyssna på t.ex. Maceo Parker, Lou Donaldson, Chet Baker och många fler, som efter att ha giggat i Malmö, Göteborg, Stockholm alltid ville gästa ”Rackis”.
På ”Katalin” har jag, förutom spelat själv, lyssna på John Scofield, Chick Corea, Al Foster, Daniel Lanois och många fler internationella artister, som absolut velat komma förbi.
Björn och Katalin, formidabla kulturgiganter. Och hon är en grym kock. Prova gulaschen.

7 maj. Hemma igen. Bukarest var varmt! 30 grader i skuggan. Hade inte kollat upp riktigt och anlände ganska fel utrustad: svarta t-shirts, svarta byxor, svarta boots... ingevidare. För den nyfikne vill jag meddela att maten var helt OK. No more no less. Rena, snygga råvaror och ingetjafs. Carlsberg regerade i kranarna. De har gjort ett jättejobb där. Man överlevde och tappade ingen vikt. Hotellets bar hade 24-timmars öppet, bless them. Visdomar och garv... Första natten var alla så trötta att ingen vågade gå och lägga sig, janiförstår, man häller i sig men förblir glasklar. Ihärdar och är forfarande enastånde skärpt...tror jag. Inget händer, liksom.
Konsert nr ett blev jag servad med en Marshall plus 4x12 låda. Hade glömt att de låter som upprörda geting-bon och tappade väl lite självförtroende (herregudvaärdesomlåter?!) man överlevde det också. I övrigt gick gigen bra och jag fick en Fender-stärk istället.
Hellkvist, bless him, bläddrade i sina appar och kartor och var en formidabel ciceron för oss. Visade oss valda delar av staden och lärde oss hej och tack och förlåt.

Gick av stapeln på placet "Reigen". Dagen vi anlände till Wien var det vår i luften och man promenerade i t-shirt. Reigen försåg oss med en rejäl scen med rejäl flygel och bra backline. Ljudmeken, Andreas, var excellent. Allt var bra utom orgeln. Var det en Vox eller en Farfisa? Kommer inte ihåg. I alla fall lät den skralt. Vi lyckades hyra en "Nord" från någon affär och aftonen 
blev strålande kul. 

Vacker stad på romersk grund. En otrolig moské med en kristen kyrka nersprängd i mitten. fashinerande. Vi spelade på ett stort torg omringat av fyravånings bostadshus. På balkongerna satt folk och åt sina sena middagar. De behövde inte betala inträde och fick njuta av musiken vare sig de ville eller inte. Nere på torget fanns 4-5000 bluesälskande människor. Stående eller sittande 
vid kafé-bord. Kul.
We played on a big square surrounded by four-story 19th century apartment buildings with people on the balconies having their supper. These were the people who didn´t have to pay for the music and got it whether they wanted or not. Down on the ground 4-5000 blues loving citizens. Standing or sitting at tables drinking coffe and beers. Nice.


Spela in är nervöst, tålamodskrävande och i största allmänhet besvärligt, tycker jag. Närhelst en mikrofon ska registrera det man gör, känner jag mig som en nybörjare på gitarr. Med det i åtanke skulle lösningen kunna vara live inspelning för att känna sig litet mer avspänd. Så gav vi oss på det hela. Lagom till gigen ådrog jag mig en s.k. "frusen skuldra", som effektivt hämmade rörligheten i höger arm och axel med ganska mycket smärta, jag drog på mig en hederlig förkylning kombinerad med täta anfall av näsblod p.g.a. alla smärtlindrande pulver och sedan visade sig inspelningen inte ha fungerat på mer än hälften av tagningarna. Det bidde en tumvante istället för kostym. Nytt försök till hösten men några nya videor till "tuben" kan vi klämma fram.

Etno-musik festival. Vi anlände i vår hyrda van och försökte krypköra genom festival-området. Tallar och festivaldeltagare i olika utstyrslar gjorde det hart när omöjligt att komma fram till vår scen. Till slut fick vi eskort av en indisk blåsorkester, som spelade oss genom trängseln. En ovanlig upplevelse.


2009 på hösten, tror jag, en vilt envägskommunicerande man ställde sig framför mig på 70 cm avstånd och började försöka mala ner mig med olika åsikter om det mesta faktiskt. Det bara flödade och jag tror han talade även på in-andningen.
Det blev svårt att koncentrera sig på musicerandet så jag bad honom flytta en bit. Det gjorde han, bort till Forsberg vid pianot. Hela tiden talande. Väl framme vid pianot blev väl omständigheterna optimala, för Forsberg sitter och spelar och kunde alltså inte gå undan. Sanningarna flödade och jag såg den arme pianistens anlete anta en mer och mer granit-liknande nyans. Piano-spelet fick en manisk lyster.

Musik

Arnesen Blues Band Live

Klicka på omslagsbilden för att lyssna på albumet på Spotify.

Walkin´ With My Baby

Klicka på omslagsbilden för att lyssna på albumet på Spotify.

Musiker

Thomas Arnesen

Gitarr och sång

Från Mora. Har sedan fyra decennier gjort sig känd som en allroundgitarrist inom jazz och bluesområdet. Han har turnerat i Storbritannien, Holland, Belgien, Baltikum, Indien, Japan förutom Skandinavien, inkluderande olika TV och radioutsändningar. Hemsida. Wikipedia.

  • Uppsala Universitet
  • Musikhögskolan, Stockholm

Jag började spela piano, som mitt första instrument. Vid 13 tog gitarren över. Har även undervisat i elbas och trummor.

Jag tycker enormt mycket om att laga mat, men är ingen mästerkock. Läser mycket.

När man gått en bit på vägen, kan man blicka både framåt och bakåt. Jag växte upp i ett musikaliskt hem. Pappa spelade fiol och mamma piano. Systrarna och jag stod i halvcirkel runt pianot sjungande Tegnérvisor stirrande på mammas händer, som dansade över klaviaturen. Vid andra tillfällen satt jag vid pedalerna och tog in hennes Chopin preludier. Hon var av en generation vars föräldrar ville att deras döttrar skulle kunna spela piano, dansa något, måla akvarell och föra sig i salongerna. Min far var en helt autodidakt violinist. Han ersatte tekniken med en hänsynslös inlevelse. Vaggande som ett fyrskepp i full storm synkoperade han sig igenom "Mörka ögon" med en totalt perfekt intonering och en ton som var oklanderlig. Man blev snudd på mörkrädd. Mamma ackompanjerade.

Jag tror det var av pappa jag lärde mig att man inte behöver vara rädd för att spela det självklara. Det som hörs inuti en själv. Så som man tycker att det ska vara. Det som faktiskt inte går att skriva i noterna. Min far blödde när han spelade.

Jag började klättra på pianopallen när jag var fyra år. Mina föräldrar hittade snabbt en lärarinna och det blev noter och det blev Mozart, Schumann med flera. Piano är otroligt kul men det är inte en fiol.

Jag hittade några stenkakor hemma med Jelly Roll Morton, Meade Lux Louis, Charlie Norman och andra som jag försökte lära mig på gehör varvat med lektionerna. Inte förrän jag hörde B.B. King på radio, förstod jag att elgitarren kunde erbjuda ett register värdigt fiolen. Mamma, vilken hjälte, gick genast och köpte en vinyl. Jag tror hon var hemligt förtjust i bluesen. Varför skulle hon annars lyssnat på pappas fiol?

Pianot var mitt första instrument. Ovärderligt att ha i bagaget. Gitarren är ett finmotoriskt elände. En hatkärlek för mig. Uttrycksfullt och avslöjande. En förlängning av sången i bluesen, där ord säger mer än ord. En musikform jag var hemma i innan jag hörde den, om man bortser från fars fiol.

I övre tonåren blev jag jazzfrälst och ålade mig en övningsdisciplin som lyckades krångla mig in på musikhögskolan. En utbildning för musiker som var jättebra och ändamålsenlig.

Under ett antal år försökte jag bemästra bebopens teori och praktik. Det var frustrerande, roligt och lärorikt. Nu är jag tillbaka down home i bluesen men övningsrutinerna på gitarr har kommit att bli ett sätt att koppla av. Det är skönt för skallen att fokusera på tekniska moment utan en tanke på att göra musik av det. Det låter kanske underligt men fungerar som meditation.

Dessutom kan jag som improvisationsmusiker ibland uppleva en avkoppling i att spela något från noter. På gitarr eller piano. D.v.s. att några bestämmer vad som ska spelas. Jag behöver inte hitta på själv. Bluesen kan med sin stränga form fungera lite liknande i sin självklarhet.

As I, in my early teens. abandoned (slightly) the piano for the guitar, it was with the intension to learn how to express myself within the blues area. To me this music has always been very basic and natural. In a way the “mother” of music. Saying this is, of course, risking my neck, but so be it. The blues is so to speak the music of my own backyard and it feels convenient and easy to compose songs in this tradition.

Kjell Öhman
Claes Janson
Anders Widmark
Sara Isaksson
Rebecka Törnquist
Robert Wells
Tomas Ledin
Bill Öhrström
Gustavo Bergalli
Egil Johansen
Karin Hammar
Claes Lindqvist 
Mikael Skoglund
Bertil Strandberg
Bosse Broberg
Ulf Andersson
Mikael Rickfors
Anders Johansson
Panta Rei
Öhman Organ Grinders
Anders Widmark Troupe
med flera...

Andreas Hellkvist

Hammond B3

Från Borlänge, orgelfurie bosatt i Uppsala. I grunden pianist men sedan många år helt inriktad på Hammondorgel. Utanför detta band ses han mest i mer jazziga konstellationer. Han är både en gudabenådad kompmusiker och en blixtrande solist. Hans utflykter brukar riva ned applåd-kaskader från en förundrad publik samt tvinga upp våra mungipor under öronen. En sann speleman. Hemsida.

  • Matematik, Uppsala Universitet
  • Magisterexamen i Datavetenskap, Uppsala Universitet

Claes Janson
Bill Öhrström
Rolf Wickström
Trinity
Ulf Andersson
Barbara Hendricks
Svenne Hedlund
Göran Engman
Samuel Hällkvist

Började min musikaliska bana i dödsmetallbandet "Ethereal" där jag spelade elgitarr, growlade och headbangade. Håret nådde då ner över halva ryggen.

Jag är demonstratör för Svenska Hammond.

Det var inte förrän det sista året på gymnasiet som jag upptäckte Hammondorgeln. Rätt anmärkningsvärt faktiskt om man beaktar att jag växt upp i Borlänge, en stad som frambringat två av Sveriges mest framstående jazzorganister, Pierre Swärd och Nippe Sylwén.

Jag började spela piano i femteklass men slutade redan efter några år och skaffade elgitarr istället. När jag sedan upptäckte jazz vid 16 års ålder blev det dock tydligt att jag kände mig mer hemma vid en klaviatur så bytte tillbaka till pianot igen... En vinterkväll under mitt sista år på gymnasiet var jag på konsert i Borlänge med Pierre Swärd då han spelade Hammond B3 med sin trio. Soundet, kraften i instrumentet och Pierres intensiva spel fick mig att inse att det var Hammond som skulle bli mitt instrument. Kort därefter skaffade jag min första orgel och har spelat Hammond nästan uteslutande sedan dess.

En dag våren 2002 hände något väldigt överraskande. Jag satt i datasalen på universitetet och jobbade med ett projekt då mobilen ringde. Det var Thomas Arnesen som frågade om jag ville vara med i hans nystartade band. Vi hade inte träffats då men jag hade lyssnat väldigt mycket på Kjell Öhman Organ Grinders-skivor där Thomas spelar gitarr. Det var otroligt kul och hedrande att bli tillfrågad och jag är väldigt glad att bandet fortfarande finns. Det tar fram det bästa hos alla dess medlemmar. Oavsett om vi spelar på den lokala puben eller på en bluesfestival utomlands är man aldrig orolig för hur det ska gå. Det är bara att sätta sig och åka med.

Anders Forsberg

Piano

Från Kalix. Spelat med "Cabazz" och andra tillsammans med Jonas Knutsson. Anders är en musiker som förutom sitt "jävlar anamma" har en väl utvecklad innovativ attityd till att spela. Det kan komma mycket olika idéer från tillfälle till tillfälle. Beroende på scenljud, publik och andra yttre och inre omständigheter, kan en låt få ett nytt ansikte. Alltid adekvat för här och nu. Anders har det norrländska yttre lugnet, men kanske är det inte riktigt är en sann varudeklaration. 

Cabazz med Jonas Knutsson, Mikael Berglund, Morgan Ågren och Per Westerlund. Bandet har släppt flera skivor och turnerat i såväl Sverige som Belgien, Turkiet och Singapore samt agerat husband i "Ling håller Låda" på SVT.
Har även spelat med Frida Matsdotter och medverkat på såväl skiva som större musikproduktioner.
Har skrivit filmmusik till de flesta av Runar Enbergs filmer.

Björn Lundquist

Elbas

Från Stockholm. Flitigt anlitad av alla. För utom blues gillar han att spela annan "etno". Bolon Bata, Ahmandu Jarr m.fl. 
Thomas träffade Björn när han spelade på "Östgötakällaren", där han hjälpte till med bokningen. De jammade lite grand och Thomas förstod att svårare än så här, behövde det inte vara att spela. 

Ola Ragnar

Trummor

Från Linköping. Ola spelar med en formidabel ackuratess på sitt väldigt transportabla Yamaha-set. Laid back, afro-cuban eller shuffle, allt blir lika njutbart. Han har väldigt bra "radar" och ett mycket snyggt ljud från skinn och ride. Organiskt trumspel: Inte bara markera b.p.m. utan servera dem på silverfat. Hela tiden följande solistens intentioner. 

Ola Ragnar gick med i bandet 2009

Han var först stand-in för Kjell Gustafsson, som blev mer upptagen med sin egen karriär. Ola var det en naturlig ersättare.

”Det är svårt att hitta en trumslagare som har samma timing som en själv. Jag är turlig nog att ha hittat två.” - Thomas 

Birkagårdens folkhögskola – Ny musik

Har kramat Sylvia Wrethammar. 

Louise Hoffsten

Fläskkvartetten

Peps Person

Amando Jarr & his highlife orchestra
Teatermusik på:
– Dramaten, Stockholm

– Stockholms Stadsteater

– Pantomimteatern, Stockholm
Linköping BigBand

Linköpings orkesterförening
Linköpings musikkår

Sara Lindvall

Cindy Peters

Tore Svanerud

Monaco bluesband

Thomas Grans bluesband
Harmonica Henry and the bluesbreakers

Jump 4
Joy
Slim Notini

Sumpen

Nine Miles